3 dagar
Bortsett från Mollys hemuppgifter från logoped och lekoteket, och vårt dagliga Miniröris-pass varje morgon, är den enda fasta rutin vi haft sedan vi kom hit, sångstunden på Svenska Kyrkan. Idag var sista gången...
Vi gick därifrån både tyngda och lättade. Tyngda av lite vemod, och lättade för vi donerade några av Mollys större leksaker och en hel kasse böcker och tidningar - som togs emot med varm hand!
Molly lekte vildare än någonsin; pappa blev helt chockad när jag såg henne knuffa en liten pojke som ville prova bilen hon åkte på. Jag flög upp förstås, och förklarade att man INTE får göra så och varför, osv... Och vi gick tillsammans fram till pojken och hans mamma och sa förlåt. Men 10 minuter senare ser jag henne göra samma sak igen, med samma pojke - denna gång dock för att han först knuffat henne! Men vad är det som händer?? Jag tror det blir bra för den lilla tjejen att komma hem till dagis och få leka mer med andra barn (inte bara med pappa, som ju faktiskt tillåter bus-knuffar bredvid sängen... Ja, var lär hon sig allt, kan man undra...)
Efter den tuffa eftermiddagen i lekparken vid kyrkan, sa vi hej då. Till underbara torsdagsaktivitet!
Kommentarer
Postat av: mormor
Dagarna är räknade! Känns lite vemodigt för er,
förstår vi. Vi ser fram emot att få hem er igen.
Kram
Trackback
