Lite Solsken i Bangkok




Ett exempel på allt man kan shoppa i Bangkok. Städmaterial.


Molly förhandlar...


Krimskrams "en masse"


Igår träffade vi Marias kompis Aom. Hon tog oss med till wholesale-marknad, där vi gjorde några fynd, men framförallt fick umgås och äta lunch med Aom, som vi inte träffat på ett par år. Maria och Aom är rätt lika, eller hur - i alla fall när det gäller shopping..


Molly funderar och Aom berättar


Mamma och Aom visar upp dagens shopping

Vårt lilla solsken...


Aom tyckte Molly skulle äta lite mer innan hon somnade...


Efter en lång och svettig dag var det dags att bege sig tillbaka till hotellet för en bangkok-köpt dvd. Sista natten innan flyget hem torsdag natt... Gonatt Bangkok!


mmmibangkok

Två dagar nu och vi börjar komma in i thai-gängorna. Värmen är osannolik. Vi blev lovade Heavy Showers, men de har lyst med sin frånvaro hittills. Förutom inatt när tydligen himlen öppnade sig fullständigt, och Thor var framme med stora hammaren. Men det märkte inte pappa och Molly något av, bara mamma. På morgonen märktes inget av ovädret, bara att temperaturen stigit ytterligare kanske 5 grader. Sådär en 35-40 har vi väl haft idag... HÄÄÄRLIGT!!!

Molly tyckte det smakade bra att äta med pinnar, och ville gärna veta hur man skulle göra. Pappa demonstrerade, precis som hans pappa visat, och hans pappa innan det, kanske...


Det går ju riktigt bra det här!




Och så kommer kvällen och Khao San Road blir en vandrande nattklubb! Men småbarnsföräldrar sitter gärna stilla och bara njuter!



mmmimelbourne - mitt i Bangkok!

Idag var en märklig dag - från gårdagens märkliga avslut, med sistaminutenjobb, städning, taxi som väntade - till nattens flyg med movies on demand... Lite mer än lite trötta..

Bangkok överträffar alla förväntnignar - som vanligt. Tidigt på plats på hotellet  - redan runt 7, och tur var det att vi fick vårt rum direkt, så vi fick duscha och sova lite middag - särskilt behövligt för vår lilla resenär!

Sen raskt ut mot Khao San, för lunch bestående av Tom Kha Gai för mamsingen, nudlar med scampi för papppsen och en förrsiktig start med pankisar m honung & banan för den lilla, svettiga, och hungriga Mollsan!

Vi tillbringade eftermiddagen på Siam Sq och all knasig shopping som erbjuds där - höll dessutom inte på att komma därifrån, eftersom trafiken hindrade vår taxi att komma ut på huvudvägen - slutade med tuc tuc tillbaka till Banglamphu!

Vi åt middag och roades av all aktivitet på denna fantastiska gata i Bangkok, där allehanda försäljare och den enstaka tiggaren trängs med stressade thalinändare och nytillkomna backpackers från hela världen. Här möts de och kolliderar, och mitt i alltihop har vi lilla lilla Molly-plutt. som inte räds att gå framt till vemsomhelst som verkar kul och charma sig till både klappar och hurrarop!



0 dagar

Ja, så var den dagen kommen...

Det var ju oundvikligt, men ändå. 

Imorse packade vi det sista, och fick kämpa med att få igen väskorna för alla nya klänningar... Men det gick till slut och nästa uppdrag var att åka till Richmond och lämna tillbaka vår lånade luftmadrass hos Amanda. Vi märkte att vädret VERKLIGEN slagit över under natten. Runt 8° idag, och otroligt starka, isande kastvindar. Ja, du Melbourne, du fortsätter att överraska!
Vi har räknat ut att av 87 dagar här, har vi haft ca 77 soldagar - så vi klagar inte. Den här dagen får vara hur skruttig som helst - idag är Hej Då, och då får det bli lite blött och grått..


Efter utflykten till Richmond åt vi lunch i en av gränderna. Det blev en LÅÅÅNG lunch, eftersom ingen egentligen ville gå ut i rusket. Lite latte, och så iväg. Pappa hade sett att det var en till liten bilträff på Fed Square, så vi gick dit. Det visade sig vara en massa klassiska muskelbilar, Dodge Charger, Cheva Camaro, Ford Mustang mfl. Kul att se!





Eftersom vi var vid National Gallery, passade vi på att gå på utställningen med elever från olika konst- och fotoskolor, som just nu visas. Det var skönt att komma in... och det var inspirerande att läsa hur de unga konstnärerna tänkt när de satt ihop sina verk. Den här t ex handlar om masskonsumtionen/massproduktionen som råder.



På eftermiddagen har vi promenerat och pratat om den gångna tiden, och den kommande... Taxin till flygplatsen kommer runt 8 ikväll, sen är det bye bye, Melbourne! Vi ses igen!



1 dag

Trötta i luvan idag! Tack för igår Maria och Kristofer, det var supertrevligt - som vanligt. Och som vanligt mår vi som vi förtjänar idag!
Och till råga på allt anlände hösten på riktigt nu på kvällen. 10° när vi gick hemåt från favorittillhållet vid Southbank. LIka bra att åka, då, tänkte vi. Imorgon ska det bli ännu lite kallare.
Imorse när vi började med packningen på riktigt, var Molly inte sen att haka på - hon packade ner sin dvd-spelare i kånken, och stoppade ner sina filmer. Hämtade dockan, och ställde sig vid dörren. 

Redo att åka hemåt...
Bye, bye, Mel!



1,5 dagar – seize the night

Bye bye, St: Pauls Cathedral


Bye bye, Hozier Lane

'

Bye bye, Flinders Street Station


Bye bye, Fed Square


Bye bye, 234-236 Flinders Lane


2 dagar

Ska man jaga tiden eller fanga dagen?
Det ar fragan nar det ar ungefar 2 timmar kvar har pa the five mile press. Kanns valdigt konstigt att det plotsligt inte ar nan tid kvar och da ar det lattare att jaga tiden an fanga dagen. Men fram till nu har jag nog fangat dagen mer an jag jagat den.



Farewell.

3 dagar

Bortsett från Mollys hemuppgifter från logoped och lekoteket, och vårt dagliga Miniröris-pass varje morgon, är den enda fasta rutin vi haft sedan vi kom hit, sångstunden på Svenska Kyrkan. Idag var sista gången...

Vi gick därifrån både tyngda och lättade. Tyngda av lite vemod, och lättade för vi donerade några av Mollys större leksaker och en hel kasse böcker och tidningar - som togs emot med varm hand!

Molly lekte vildare än någonsin; pappa blev helt chockad när jag såg henne knuffa en liten pojke som ville prova bilen hon åkte på. Jag flög upp förstås, och förklarade att man INTE får göra så och varför, osv... Och vi gick tillsammans fram till pojken och hans mamma och sa förlåt. Men 10 minuter senare ser jag henne göra samma sak igen, med samma pojke - denna gång dock för att han först knuffat henne! Men vad är det som händer?? Jag tror det blir bra för den lilla tjejen att komma hem till dagis och få leka mer med andra barn (inte bara med pappa, som ju faktiskt tillåter bus-knuffar bredvid sängen... Ja, var lär hon sig allt, kan man undra...)

Efter den tuffa eftermiddagen i lekparken vid kyrkan, sa vi hej då. Till underbara torsdagsaktivitet!



4 dagar


Strålande väder! Igen - men när kommer hösten då?

Vi gav oss helt sonika av till stranden i South Melbourne, där det också finns en härlig lekplats i sanden. Molly hade fullt upp i sanden, och pappa passade på att få lite mer sol på sig!

 

Otroligt skön sand på den här stranden!

Sen var det dags att bada, och snurra, och kasta bollen, och studsa upp & ner i de iskalla vågorna (observera att när pappa tycker det är kallt i vattnet, då är det j--lar i mig kallt)


Men solen värmde, och vi åt melon & vindruvor tills vi hade torkat


Och pappas skjorta värmde också...


Ingen hejd på sommaraktiviteterna denna dag! Sen var det dags för glass och en rask promenad mot St Kilda för att åka spårvagn till stan.


Men vad är detta nu? Vad håller de på med? Det såg ut som om de flyttade en strand, helt enkelt. Tillräckligt mycket att titta på för en 10 minuters paus i eftermiddagssolen...


Väl hemma bytte vi snabbt om, bytte packning, och  raskade till tåget för att möta mamma i Camberwell, där en annan av hennes arbetskompisar, Aimee och hennes man Michael, idag fick äran att ta med svennarna ut på middag! Fantastiskt god risotto, och supertrevligt sällskap - återigen!!  - Vi är återigen mätta! Och vi fick skjuts hem i deras fina Merca från 1975 (typ). 

Nu dansk film, lånad av Sv Kyrkan! God Natt dag 4...

5 dagar

Idag tog Molly och pappa spårvagnen till Victoria Market - all mat i kylen var slut, för vi försöker planera noga nu, när vi bara har 5 dagar kvar... Men vi insåg hursomhelst att vi måste ha frukt och grönsaker. Det blev en skön dag - normalt gör vi detta på torsdagar, när vi ska iväg till sångstunden och är jäktade. Idag var det lugnt och skönt. Vi åt lunch i solen, och gjorde våra inköp. Pappa fyndade rostfria bunkar till köket, och Molly köpte kylskåpsmagneter till mamma (som samlar)



Sen tillbringade vi eftermiddagen i solen i lekparken, och Molly åt  glass (hälften fick pappa) med paraply, och lekte bl a med en fransk/australisk 6åring som hette Luca. Och såklart fotade hon massor. 

Jag har precis tömt kameran på 353 bilder från igår till idag...




Vi raskade hem runt 4 för att hämta mammas klänning (!) som skulle lämnas tillbaka, bytte kläder, laddade med nya snacks och vatten. Och så iväg mot Richmond. 

Efter butiksärenden hade vi bestämt träff med mamma, som skulle komma till en vietnamesisk restaurang tillsammans med Amanda och Anthony (från helgen, och från mammas jobb). SÅÅÅ gott - vi är forftarande proppmätta, och det var SÅÅÅ trevligt. Vi förstår inte riktigt varför vi inte umgåtts mer med dem under tiden vi varit här - men, men...

Nu gäller det att fylla dagarna såhär till bristningsgränsen!


Prinsesssan pa arten

Prinsessan pa arten. Det ar jag! Men varfor ska man settle for less? 

 

Jag har ovat mig pa att ta snabba beslut och sen intefundera dag och natt pa om jag tog ratt beslut, vilket jag brukar roa mig med ivanliga fall. Det ar svart for en oroare att slappa taget om oro, vilken oro som helst, allt fran stora saker till sma, som att  var det ratt att kopa den dar tshirten pa rea for 50 kr?Eller kan jag ga i dagar och fundera pa om jag ska kopa den dar prylen ellerinte, och jag maste ga tillbaka flera ganger, oftast om det ar klader brukar jaginte ens prova forsta gangen, utan ga tillbaka en annan gang och prova, for attsen ga tillbaka en annan gang och kanske kopa, for att sen kopa fel storlek ochga tillbaka med den och byta storlek. Neverending story. Jag bestamde mig foratt jobba med det, for det tar for mycket plats, bade i tankarna och i tid. Ochhela grejen ar ju att dessa sma beslut ar inte livsavgorande. Och det ar detjag ville ova mig att komma ifran. Sa det har jag gjort har och blivit ganskabra pa det, “Just do it”.

 

I helgen hittade jag en fantastisk klanningsom skrek at mig att Kop mig! Forsta gangen vi gick forbi affaren tittade jag bara…, men sen bestamde jag mig for att istallet for att komma tillbaka en annan dag sa gick jag snabbt tillbaka och provade,  och den passade perfekt, tyckte jag. Micke tyckte den saglite stor ut! Sen skulle vi precis ga, for jag bestamde mig for att tanka litepa det. Men sa kom jag pa att NEJ, jag tar den, NU! Sa slipper jag ga tillbakaoch jag hade dessutom hittat en hog tidningar ute pa gatan sa jag behver intekopa fler tidningar som jag hade tankt och jag hade bestamt mig for att inte kopa den dar fuskpalsen jag sett.

 

Nar vi kommer hem far jag for mig att den kanske ar for tight i ryggen. Och nar prinsesssan pa arten borjar tanka pa nat sant gar det inte att sluta. Sa jag lag vaken halva natten och funderade pa det och hur jag skulle kunna prova en annan storlek.

 

Nasta dag ringde jag affaren, dom stangerkl 5.30, sa jag hinner inte dit under en vardag, det ligger utanfor stan dessutom,och dom kunde inte halla den klanning till helgen. Sa min kara man far tasparvagnen dit, kopa en storlek storre, ta hem den, sa jag kan prova for attsen kunna lamna tillbaka en av dom.

 

Jag provade och provade, det tog en timme hemma att komma pa att jag sparar den jag kopte fran borjan.  Sa Micke far ta sparvagnen dit idag och lamna tillbaka den andra och fa pengarna tillbaka.

 

Tank att det kan bli sa komplicerat nar manska ova pa en san har sak!

 

(Fick en cool Van halen tshirt av paskharenMicke, efter en vecka gick jag och bytte storlek, och igar nar jag provade denigen sa fick jag for mig att den var for stor, undra om jag ska ga och byta? Nej, jag har nu bestamt mig for att behalla den!)

 

 


6 dagar



7 dagar

Inte en dag utan att det händer något speciellt i Melbourne. Idag när vi var på väg till pizzalunch hemma hos Marias arbetskamrat Amanda och hennes man Antony, blev pappa mycket till sig när vi plötsligt stod mitt i Ferrari Club Australia's officiella träff, mitt i parken vid Mollys lekpark... Hundratals italienska fullblod, från lilla Dino till rariteten 412, och klassiska Testarossa, och allt däremellan, i regnbågens alla färger - eller ja, rött och svart i alla fall. Tack, Enzo!


Molly blev förtjust i den dyra Babyccino som vi blev pålurade när vi stannade på Bridge Road i Richmond för att ta en liten snack och en kopp kaffe. Förtjust ja, men inte drack hon något av den för det..




Väl framme hos Amanda och Antony hade Molly fullt upp; Att hålla i kameran är ett stort uppdrag, men kul! Molly fotade gästerna, värdparet (här lite suddiga - och det var innan vin & öl), huset, böckerna och pizzan. Pappas favorit var en med gorgonzola, färska fikon och prosciuto (jaha, hur stavas det nu då...)! mmmmmmm i richmond!




Efter en sista shoppingtur på Bridge Road styrde vi stegen mot lekparken för några sista rutsch innan kvällen.

8 dagar

Lördag kväll. Imorgon söndag - en vecka kvar till avresa. Vi promenerar längs Yarra River, och äter en bit och pratar hela kvällen på favoritstället. Utsikten över floden och skyskraporna är magnifik, och inspirationen flödar. Vi tänker på livet hemma, hur det blir annorunda, kanske - mot förut. Eller samma. Spelar ingen roll egentligen.

Men hallå! Vi har en HEL vecka kvar! Nu gäller det att hinna med allt vi tänkt innan hemresan! T ex står det på pappas lista att han ska ut nån kväll och fota. Så det kan vi bocka av!


Ännu en dag ®egist®e®ad

Många varumärken passerar revy en helt vanlig dag som pappaledig i Melbourne. Vi börjar dagen med att fylla tvättmaskinen och ladda med Surf® tvättmedel. Sen frukost, och det bästa Molly vet just nu är helt vanliga Corn Flakes® med mjölk från Coles®. Vi äter dessutom ekologiska ägg från Country Farms® och bröd från Helga's®.

Idag var också städdag, så lite dammtorkning med en Wettex®-duk med lite Ajax Spray n'wipe® och härligt väldoftande svabbade golv med Ajax Pine Fresh®. Mmmmm... Så härligt vi har det i denna tyska reklamfilm, eller hur!

Under tiden som vi städar lyssnar vi på Charlie Persson® och lite U2® på vår MacBook®.

Micke har ju länge tänkt att han måste klippa sig. Tänk så mycket man kan sakna Hanna där hemma på Toni&Guy® - hon vet minsann hur hon ska göra för att en snart medelålders man fortfarande ska känna sig som 20... Men nu är jag pappaledig, och har en månadspeng från Försäkringkassan® - då får man krypa till korset, eller ialla fall ner till barberaren i gränden där vi bor - Men's Haircuts®... Nu är det bara att gilla läget. Under tiden pappa sitter under kniven, tittar Molly på Nicke Nyfiken® från Universal Pictures® på Mac®en.

Efter barberaren sätter vi oss utanför på ett av fiken i gränden, och pappa funderar på sin nya frisyr och sitt gamla hår, medan en latte från Segafredo® får energin att sakta återvända efter stympningen. När Mollys film är slut, går vi hem och byter väska, och sätter på Mollys Converse®, eftersom vi ska vara borta till kvällen. Hoppar på City Circle Line®, gratisspårvagnen som trafikeras av Yarra Trams® och som går förbi bl a Melbourne Museum®, där lekparken ligger. Molly leker kungligt och ropar på mig först efter 20 minuters lek, att nu är det dags att gungas. Högt!

Runt 5 rör vi oss mot Fitzroy, där vi ska möta mamma på affären Meet Me At Mike's®, men hon hinner inte dit innan de stänger, men det gör ingenting, för Molly har gått bärsärk i hela affären med en Fischer Price®-husbil från 70-talet och gungat på en uråldrig gunghäst. Allt till personalens absoluta förtjusning, förstås. Molly belönas med en hemmagjord, otroligt häftig docka, för att innehavaren tyckte hon lekte så duktigt i hennes affär... Det är marknadsföring, det! För här sitter jag nu och skriver om deras utomordentliga känsla för service och mänsklig kontakt, och jag VET att vi kommer tillbaka, och kommer att nämna affärens namn för alla som åker till Melbourne. Meet Me At Mike's i Fitzroy! Glöm det om ni kan!!

Raska steg till mötesplatsen där maten snart väntar. Little Creatures®. Denna fantastiska matsal, sponsrad av Victorias största ölvarumärke med samma namn, har vi besökt många gånger, och kommer garanterat tillbaka till.Världens enklaste idé, Enkel meny, galet proffsiga kockar, enkel, välsmakande mat man blir mätt av. Ok pris. Och så lite öl. Eller mycket om man vill. Några bänkar från närmaste Biergarten, bord från scoutkårens slöjdmarknad. Klart. En vinnare! Tack, Little Creatures®, vi ses igen! Under kvällen lite jobb per Nokia® ang. nya utmaningar med START® - en påminnelse om livet därhemma...

Burr. Kallt ute på kvällarna nu - och med Molly sovandes i vagn från BabyLove®, inlindad i mammas cardi och pappas tröja, kände vi för att ta en spårvagn, men den missade vi såklart. Tack Yarra Trams®. Men promenaden hem är inte fyskam. Fönstershoppa Prada®, Gucci®, Armani®, och en liten titt in i Sofitels® lobby kan också värma i höstkylan! Bangkok, here we come!

Annandag Påsk

Annandagen bjöd på strålande sol, klarblå himmel och sisådär 30°. Vi packade vår matsäck och begav oss till Brighton Beach för en promenad längs vattnet till St Kilda. Det var en fantastisk dag, och lekparken vid Elwood var fullpackad med lediga Melbourne-bor. Men Molly hittade sin plats, och njöt i solen!

När hon var helt slut, fortsatte vi vår promenad, om än lite långsammare, mot St Kilda. Eftersom det var en svag nordlig vind, hade många tagit med sig sina färggranna drakar, och den blå himlen kompletterades med dessa färgklickar, som lojt svajade för den härliga brisen. Molly tyckte det var super med drakar, och pappa gjorde en minnesanteckning om detta...


När vi kom in till stan och såg alla människor som vägrade avsluta denna långa helg, såg inte heller vi någon anledning att gå miste om ytterligare en skön timme i kvällssolen. Ett litet vattenhål mitt i solen, på Fed Square var lösningen. Molly fotograferade gästerna och allt annat hon såg på torget, solen stekte (ordet är inte så positivt här i ozonland, när man pratar om människor som sitter gassande sol...), och ett par kalla öl kylde ner. 


Så så var det med det. Ett perfekt slut på en perfekt helg!


Påskdagen

Avstånden här nere kommer vi aldrig att lära oss, tror jag. Vi kom inte så långt denna dag. Strax innan mörkrets inbrott, och efter några timmars körning hade vi kommit fram till Lorne, där vi snabbt bestämde att vi skulle stanna. Och, döm om vår förvåning när vi också snabbt bestämde oss för att ta in på första bästa hotell (istället för att, som vi brukar, irra omkring tills energinivån är på noll, och alla mer eller mindre gnäller...). Mycket lyckat, hotell Mantra bjöd sedan på en fantastisk frukost och vi njöt så länge (Molly hade lust) vi fick. När alla var mätta och belåtna, började vi dagens resa med en promenad på stranden utanför vårt hotellrum!




Målet för dagen var en turistfälla som kallas De Tolv Apostlarna. Strax innan man kommer fram till Port Campbell, ligger dessa magnifika klippformationer, som likt gigantiska raukar sticker upp ur vattnet. Väder och vind tär dock på dessa stackars stolta pelare, och de Tolv är numera bara Elva...

(här vill Molly gärna inflika att "dockan är med", något som var väldigt viktigt den här helgen)





Så var det dags att röra sig hemåt igen. Lunchen blev enkel och god, toast, kaffe - och glass! (obs. dockan är med)



Timmarna i bilen blev många, och det var inte bara föraren som behövde stanna för att röra på sig då och då. Pappa försökte fånga de otroliga vidderna på bild, men inser att det helt enkelt inte går...



Molly hittade som vanligt en härlig lekplats i eftermiddagssolen, där vi fick vara uppmärksamma för att inte tappa bort henne bland alla påskfirande turistbarn.



Efter typ 10 timmar i bilen, och en stunds väntan på tåget när bilen var åter på sin viloplats, kom vi äntligen hem. Molly fick äntligen se sin älskade Nicke Nyfiken, som det påmints om ungefär sedan det vaknats denna dag... Och så hade ju påskharen varit framme med chokladkaka, som på en inte alltför lång stund helt försvunnit.



Alla var trötta och matta efter den långa dagen, och huvudet var fullt med bilder och intryck från dagens äventyr. Inte heller denna natt fanns några som helst problem att somna!



Påskafton

När våra vänner Maria och Kristofer åkte till Darwin i 10 dagar fick vi tillgång till deras bil (tack M & K!!), en härligt bastant, vintage Land Rover, med en törstig men mysigt mullrande V8 där fram. Under frukosten på lördagen bestämde vi oss sent omsider att åka ut med tåget till Clayton för att se om vi inte kunde sparka liv i vidundret.



Sagt och gjort, framåt eftermiddagen var bilen packad och vi var på väg, var och en på fel sida i bilen, på fel sida av vägen och Molly framåtvänd - och Maria med kartan i handen. Allt kan hända här ner i i uppochnerland, och idag skulle vi äntligen få se det som alla pratar om här i Victoria, Great Ocean Road. En pittoresk landsväg längs Australiens södra kust, från Torqay i öster till Warrnambool i väster.



Lååångfredag

Vi hade blivit LOVADE fint väder - men som de säger här nere; autumn in Melbourne, four seasons in a day! Det var verkligen INTE varmt när vi kom till South Melbourne Beach (även om Micke insisterade att det var det visst det!). Men vi promenerade i rask takt (nåväl kanske inte så rask, Molly går ju hellre än åker numera...), med varsin kopp varmt. Man kan undra vad som ligger på muren...



Det är en härlig skulptur, helt i järn, och mycket verklighetstroget...

Så småningom nådde vi fram till St Kilda där vi raskt åt upp vår matsäck... Burrrr! Nej, det är väl inte så kallt?! Snabbt iväg med spårvagnen in mot stan!

Istället gjorde vi ett besök till den tillfälliga lekparken, där pappa ägnade sig åt terapi...



och mamma sträckte sig i ryggen så vi blev tvungna att bege oss hemåt. På vägen fick vi se en annan sida av Melbourne. Även den mest nedgångna delen kan vara vacker här nere i uppochnerland...



Hem till värmen... och planering för den lååånga helgen!

Nästa söndag

Nasta sondag ska vi aka till Bangkok. Baraljudet av nasta sondag far en ju att undra vart tiden tar vagen.  Och nasta sondag, jag undrar om dom harbrakat klart dar borta i Bangkok. Min kompis A som bor dar skriver att honstannar inne for tillfallet, de tar alldeles for stokigt och farligt att ga ut.Senaste mailet jag fick skrev hon att hon INSIST att vi INTE kommer. Det ar valbara att vanta och se vad som hander. Mycket maste handa innan nasta sondag,och mycket kommer att vara over innan nasta sondag och mycket kommer vi attgora innan nasta sondag! Vi betar av listan jag skrev, och gor aven lite andrasaker. Eftersom vi ar sa nostalgiska av oss sa kom vi pa att om vi mest gor nya saker nu och gar till nya stallen, sa kommer vi inte tanka att “tank nar vi var har sist, eller “nu ar det SISTA gangen vi ar har”. Vi har ju gatt in i det har med en massa aussiekraft och da ar det ju svart att lamna det. Vi sitter liksomfast.

Och enligt min shoppinglista finns det enhel del att gora ocksa. Men jag maste nog vanta med inkopen tills pa mandag narjag far lon, sa att jag inte marker sa mycket av halet i planboken.

Nu hoppar jag mellan internetvader och uppdateringar om Bangkok, det ar nastan svart att fa nat annat gjort an dessa tva valdigt viktiga saker.


De säger att vintern är på väg

Men det kände vi ingenting av i dag. Vi hittade en ny, skön liten täppa mitt i storstaden, Lincoln Square, där gräset var grönt, det var lugnt och fridfullt och caféet bjöd på en god latte. Vi gungade och åkte rutschkana i den livgivande eftermiddagssolen. Molly var fortfarande trött efter tidsomställningen, och förmiddagens lek på Lollipops, men hon blev piggare än vanligt när hon äntligen förstod hur hon skulle göra för att själv få gungan att få fart! En stolt pappa bar henne på axlarna hela vägen hem!



Livräddaren

Sent igår kväll bestämde jag mi för att gå på bio. Knowing hette filmen, men det kommer jag knappt ihåg, eftersom jag, när jag var på väg nerför rulltrappan från biografen, djupt försjunken i tankar om filmens budskap, insåg jag att min älskade telefon inte fanns att finna bland mina prylar... En stunds panik när jag inser att biografen dessutom stängt igen ingången. En väktare dök upp, och släppte in mig så jag kunde genomsöka salongen efter den alltför kära ägodelen. Men den var borta. Såklart, tänkte jag, varför skulle någon som såg den ligga där, helt enkelt lämna den där?? Nåväl, jag började planera hur jag skulle gå tillväga, ringa Göran, spärra kortet, spärra telefonen, köpa ny? Alla nummer, alla kontakter, alla bilder. Borta... När jag kom hem ringde jag upp telefonen från Marias, och döm om min förvåning när han som svarade satt i sin bil och väntade på att jag skulle ringa!! Jag rusade ut och träffade den vänligt sinnade, ärliga Melbourne-bon, i sin Ford Territory. Jag kunde inte nog förklara min tacksamhet, men jag hade haft så bråttom ut att jag inte fick med mig ens några pengar eller nåt som hittelön - jag hoppas att han kände att jag var överväldigad av tacksamhet ändå. Tänk att man ska behöva bli så förvånad när man träffar på genomhederliga människor!



Nedräkning

Klockan tickar och nedrakningen har borjat. Vi forsoker att ignorera det men det gar inte sa bra, det kryper liksom in i oss att tiden gar och det ar nu tva och en halv vecka kvar har pa andra sidan jorden, for den har gangen! Nar vi akte trodde jag aldrig i mitt liv att jag skulle fundera over att aka tillbaka, och sant vet man ju aldrig, men nu finns det iallafall annu en kontinent vi vi kallar for hemma. Vi kanner oss nog lite hemma bade pa Mallorca och i Karibien ocksa, men annars ar det ju USA, London och Melbourne som ar hemma. Paris fastnade aldrig pa mig, sa det ar inte hemma.


Ju farre dagar det blir kvar desto langre blir listan pa saker vi vill gora och gora igen! Hur ska vi hinna med allt?

Ata pa lentils at Anything.
Shoppa pa DFO
Promenera till Bridge Rd, i Richmond dit vi kom forsta natten, vimmelkantiga och trotthet efter 24 timmar pa resande fot. Vi ar ju sa nostalgiska av oss sa vi maste alltid tillbaka.
En latte i en Arkad.
SItta i baren pa South Bank.
Ga till docklands,
Meet me at Mikes.
Nattfota.
Grafittigatan.
Ata pizza pa Little Creatures.
Baren pa Fed Sq.
Var bar pa torget.
St kilda stranden.
Forever New.
Magnation.
Great Ocean Rd.
Kollegtraff.




Efter tidsomställningen

En av Mollys favoriter i Melbourne är en cykelaffär där personalen tillåter barnen att testa cyklar hur mycket de vill och de får köra runt i hela affären. Kanske tänker de att vi till slut ska köpa en cykel... Vi har varit där tre gånger redan, och ibland blir vi kvar nära en timma... Igår var det flera andra barn där, och det blev liksom en liten tävling. Molly valde sin vana trogen en rosa trehjuling för den är klart snabbast.



Följt av en ordentlig långpromenad, och en kort visit i "den andra" lekparken, var Molly (och pappa) helt slut... Dessutom har vi ju nyligen ställt bak klockan, så resultatet vid middagsbordet igår blev 



...det finns en film också: http://www.youtube.com/watch?v=vtwYveGpSxM



Katastrof

En stor katastrof har drabbat barnen och de pappalediga i Melbourne. Molly hade pratat om sin älskade lekpark hela helgen i Sydney, och vi hade lovat så mycket gungande och kanande hon orkade med, så fort vi kom tillbaka. Men när vi kom till lekparken idag, mellan skurarna, möttes vi av höga stängsel och avspärrningar!!!



Molly blev först ledsen...



...sen arg...


...men sen, när pappa lovade att vi skulle jobba vidare med våra olika filmprojekt under tiden de lagar lekparken, blev Molly glad! (Och så finns det såklart andra lekparker också...)



Vi bestämde oss för att offentliggöra del 2 i trilogin om Enigma. Se förhandsvisningen här: 
http://www.youtube.com/watch?v=Ti1SrykvNUU

Tack Sydney!

Och tack Jenny för att du fixade så vi fick lära känna era vänner Libby och Cameron, och Molly fick leka med deras lille krabat!
Det blev en skön förmiddag med båttur till en laid-back stadsdel och brunch på deras gamla stamhak. Vi visades en annan del av Sydney och fick också många goa skratt, och förstår verkligen att det här är Jennys och Sandys vänner!


Och Tack Sydney för en skön långweekend med god mat, roliga möten med nya och gamla vänner, fantastiska vyer och allt det andra. OCH....



...Molly vill också tacka för all GLASS!!!



Utflykt till Watson's Bay

Vi fick tips av Tim att ta oss till Watson's Bay, där Stilla Havet möter sydneybukten. Historiskt är det en plats där flera skepp kapsejsat mot klipporna, något som inte är så svårt att tänka sig när man såg storleken på vågorna. 
För att komma till yttersta udden fick vi en liten promenad genom lummig grönska, hela tiden med Sydneys skyline som fond. (Vi reserverara oss för ev. lågupplösta mobiltelefonbilder...)


Och från båten fick vi chans till nya vinklar på operahus mm...


sydney by nite

Idag gav vi oss iväg på utflykt med båt runt Sydney-bukten. När vi väl satt på båten visade det sig att vår för- - -ade kamera hade laddat ur igen... (ja, vi vet; vi måste köpa ett nytt batteri!!!). Så det fick bli bilder med mobilen istället, och när dessa var tagna dog den också, och laddaren blev såklart kvar i Melbourne... Teknikens under! Bilder från dagsutflykten kommer helt enkelt senare!
Hursomhelst, på kvällen, när batteriet var fulladdat och lilla Molly somnat i vagnen, gav vi oss ut i Sydneynatten. Eftersom Molly sov, fick vi tillfälle att fota varandra och lite omgivningar som omväxling  :-)


Vissa, som min Maria, blir visst bra på bild hur man än vrider och vänder på objektivet...
...de flesta av oss andra, som inte kan stå still blir ju lite "suddiga" i mörkret... Och vad hände med färgerna??


Men de fasta föremålen runt bukten i Sydney är verkligen magnifika!


Kvällen slutade på loungebaren under operahuset, där det verkade som att man skulle vara, för där var alla andra sydneybor.


Imorgon flyger vi tillbaka till Melbourne, och även om det blev en kort visit, är vi allihop mycket nöjda med vårt besök!



mmmisydney

Första intrycken av Sydney är starka. Det är en stor stad! Mycket större och intensivare än vårt lilla Melbourne. När en turist kliver i land i Sydney, är det första han gör att ta sig till operahuset. Det gjorde vi också såklart. Sånt man tidigare bara sett på bilder, blir så overkligt verkligt när man står intill det - vilken magnifik skapelse!


På kvällen hade vi bestämt träff med Tim (som Maria gick i high school med i Mt Vernon för sisådär en 20 år sedan), som av en händelse nyligen flyttat hit. Vi förvånades alla av att ingen av oss faktiskt förändrats ett dugg på alla år! Det blev en skön promenad nerför Memory Lane, och kvällen slutade med god middag vid stadens huvudattraktion.



RSS 2.0