Till världens ände – och tillbaka igen

Molly och pappa tog några dagar "ledigt" och flög till Launceston, Tasmanien, för ett par dagars bilsemester. Vi hade siktet inställt på den lilla sömniga fiskebyn Stanley, på öns nordvästra kust. Här finns en vulkanisk bergsformation som heter "the Nut", och som pressades upp ur jordens yta för sisådär en 12 miljoner år sedan... Man brukar också kalla den en miniatyr av Ayers Rock. Byn lever på turismen som berget och det rika fågellivet inbringar.

Vi tog in på ett litet B&B, Old Cable Station, som i mitten av 1900talet var den plats dit man drog den första telefonledningen från fastlandet till Tasmanien. Mysigt ställe, med fin restaurang och stora, gamla rum med alla bekvämligheter. Bra för den som vill ut på landet en stund! Här hittade Molly snabbt en kompis, en bordercollie som hette Molly!! Vi förstod ju förstås att vi hamnat helt rätt!

När vi vaknat dag 2 tog vi oss med bilen runt området som heter Tarkine, en väg som tog oss först genom vanlig landsbygd, som ser ut ungefär som ett böljande Skåne, sen ut till karga klippor. Här följde vi vägen till The Edge of the World - och med de vågorna, och obarmhärtiga klipporna som fanns här, förstod vi varför platsen heter så!. Sen följde mil efter mil av platt tundra med nåt som liknade törne, eller ljung (här kryllade det av Wallabies!). Därefter skiftade naturen igen, till höga, torra träd beslöjade med grönska nertill (förmodligen förstörda för länge sedan av skogsbrand), för att snabbt ändras till tjock, tät regnskog och slingrande bergsvägar, med läskiga gamla enfiliga broar över höga vattenfall... Ni som känner mig, vet ju att jag älskar sånt..!



Finns det bara en gunga, så är Molly nöjd!


Ett (eller två) med naturen!


Stanley City


The Nut 


Bryggan ner till Världens Ände (tyvärr går det inte att riktigt fånga vågorna på bild, men tro mig, de var de högsta jag någonsin sett - nåt för höstens kajakpaddling med Y-frontarna?)

Molly klamrar sig fast på andra sidan världens ände..?!



Det finns inga dåliga väder ... !


Drivveden på den här stranden var lite större än vi kunde bära med hem till pappas samling...


... men man kan posera framför den i alla fall!


När vi kom tillbaka till Stanley hade regnet upphört, vi fick lite att äta på Stanley Hotel, och sen gav vi oss av mot vårt B&B. Då sprack molntäcket plötsligt och vi bjöds på en magnifik solnedgång, och pappa var föstås tvungen att stanna, med kameran i högsta hugg!


Mollys sammanfattning:
"Tassie rockar!!"

Pappas sammanfattning:
Lite mer tid, tack!

Kommentarer
Postat av: mormor

Vilken fantastisk utflykt!

Kram

2009-03-27 @ 15:10:41
Postat av: Eva

Hej!

Vad lycklig jag är att kunna läsa er blogg och vilken lycka för er att få bo i Australien tillsammans under en tid. Ni verkar ha det underbart! Molly måste också vara överlycklig över allt hon får se och vara med om tillsammans med er.



Många STORA kramar från oss 4 i Täby

2009-03-27 @ 18:07:43
Postat av: Åsa

Jag trodde Ludvika var världens ände... man lär sig något på er blogg också! ;-)

2009-03-30 @ 13:35:26
Postat av: Kerstin Conny Emmy & Ville i Nyköping

Hej på er... Vilka härliga bilder!! Det ser verkligen ut som om ni stortrivs. När ni nu kommer hem om några veckor väntar sommaren. Ni är välkomna förbi Nyköping när det passar.

PåskKramar på er...

2009-04-02 @ 11:03:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0