Nästa söndag

Nasta sondag ska vi aka till Bangkok. Baraljudet av nasta sondag far en ju att undra vart tiden tar vagen.  Och nasta sondag, jag undrar om dom harbrakat klart dar borta i Bangkok. Min kompis A som bor dar skriver att honstannar inne for tillfallet, de tar alldeles for stokigt och farligt att ga ut.Senaste mailet jag fick skrev hon att hon INSIST att vi INTE kommer. Det ar valbara att vanta och se vad som hander. Mycket maste handa innan nasta sondag,och mycket kommer att vara over innan nasta sondag och mycket kommer vi attgora innan nasta sondag! Vi betar av listan jag skrev, och gor aven lite andrasaker. Eftersom vi ar sa nostalgiska av oss sa kom vi pa att om vi mest gor nya saker nu och gar till nya stallen, sa kommer vi inte tanka att “tank nar vi var har sist, eller “nu ar det SISTA gangen vi ar har”. Vi har ju gatt in i det har med en massa aussiekraft och da ar det ju svart att lamna det. Vi sitter liksomfast.

Och enligt min shoppinglista finns det enhel del att gora ocksa. Men jag maste nog vanta med inkopen tills pa mandag narjag far lon, sa att jag inte marker sa mycket av halet i planboken.

Nu hoppar jag mellan internetvader och uppdateringar om Bangkok, det ar nastan svart att fa nat annat gjort an dessa tva valdigt viktiga saker.


De säger att vintern är på väg

Men det kände vi ingenting av i dag. Vi hittade en ny, skön liten täppa mitt i storstaden, Lincoln Square, där gräset var grönt, det var lugnt och fridfullt och caféet bjöd på en god latte. Vi gungade och åkte rutschkana i den livgivande eftermiddagssolen. Molly var fortfarande trött efter tidsomställningen, och förmiddagens lek på Lollipops, men hon blev piggare än vanligt när hon äntligen förstod hur hon skulle göra för att själv få gungan att få fart! En stolt pappa bar henne på axlarna hela vägen hem!



Livräddaren

Sent igår kväll bestämde jag mi för att gå på bio. Knowing hette filmen, men det kommer jag knappt ihåg, eftersom jag, när jag var på väg nerför rulltrappan från biografen, djupt försjunken i tankar om filmens budskap, insåg jag att min älskade telefon inte fanns att finna bland mina prylar... En stunds panik när jag inser att biografen dessutom stängt igen ingången. En väktare dök upp, och släppte in mig så jag kunde genomsöka salongen efter den alltför kära ägodelen. Men den var borta. Såklart, tänkte jag, varför skulle någon som såg den ligga där, helt enkelt lämna den där?? Nåväl, jag började planera hur jag skulle gå tillväga, ringa Göran, spärra kortet, spärra telefonen, köpa ny? Alla nummer, alla kontakter, alla bilder. Borta... När jag kom hem ringde jag upp telefonen från Marias, och döm om min förvåning när han som svarade satt i sin bil och väntade på att jag skulle ringa!! Jag rusade ut och träffade den vänligt sinnade, ärliga Melbourne-bon, i sin Ford Territory. Jag kunde inte nog förklara min tacksamhet, men jag hade haft så bråttom ut att jag inte fick med mig ens några pengar eller nåt som hittelön - jag hoppas att han kände att jag var överväldigad av tacksamhet ändå. Tänk att man ska behöva bli så förvånad när man träffar på genomhederliga människor!



Nedräkning

Klockan tickar och nedrakningen har borjat. Vi forsoker att ignorera det men det gar inte sa bra, det kryper liksom in i oss att tiden gar och det ar nu tva och en halv vecka kvar har pa andra sidan jorden, for den har gangen! Nar vi akte trodde jag aldrig i mitt liv att jag skulle fundera over att aka tillbaka, och sant vet man ju aldrig, men nu finns det iallafall annu en kontinent vi vi kallar for hemma. Vi kanner oss nog lite hemma bade pa Mallorca och i Karibien ocksa, men annars ar det ju USA, London och Melbourne som ar hemma. Paris fastnade aldrig pa mig, sa det ar inte hemma.


Ju farre dagar det blir kvar desto langre blir listan pa saker vi vill gora och gora igen! Hur ska vi hinna med allt?

Ata pa lentils at Anything.
Shoppa pa DFO
Promenera till Bridge Rd, i Richmond dit vi kom forsta natten, vimmelkantiga och trotthet efter 24 timmar pa resande fot. Vi ar ju sa nostalgiska av oss sa vi maste alltid tillbaka.
En latte i en Arkad.
SItta i baren pa South Bank.
Ga till docklands,
Meet me at Mikes.
Nattfota.
Grafittigatan.
Ata pizza pa Little Creatures.
Baren pa Fed Sq.
Var bar pa torget.
St kilda stranden.
Forever New.
Magnation.
Great Ocean Rd.
Kollegtraff.




Efter tidsomställningen

En av Mollys favoriter i Melbourne är en cykelaffär där personalen tillåter barnen att testa cyklar hur mycket de vill och de får köra runt i hela affären. Kanske tänker de att vi till slut ska köpa en cykel... Vi har varit där tre gånger redan, och ibland blir vi kvar nära en timma... Igår var det flera andra barn där, och det blev liksom en liten tävling. Molly valde sin vana trogen en rosa trehjuling för den är klart snabbast.



Följt av en ordentlig långpromenad, och en kort visit i "den andra" lekparken, var Molly (och pappa) helt slut... Dessutom har vi ju nyligen ställt bak klockan, så resultatet vid middagsbordet igår blev 



...det finns en film också: http://www.youtube.com/watch?v=vtwYveGpSxM



Katastrof

En stor katastrof har drabbat barnen och de pappalediga i Melbourne. Molly hade pratat om sin älskade lekpark hela helgen i Sydney, och vi hade lovat så mycket gungande och kanande hon orkade med, så fort vi kom tillbaka. Men när vi kom till lekparken idag, mellan skurarna, möttes vi av höga stängsel och avspärrningar!!!



Molly blev först ledsen...



...sen arg...


...men sen, när pappa lovade att vi skulle jobba vidare med våra olika filmprojekt under tiden de lagar lekparken, blev Molly glad! (Och så finns det såklart andra lekparker också...)



Vi bestämde oss för att offentliggöra del 2 i trilogin om Enigma. Se förhandsvisningen här: 
http://www.youtube.com/watch?v=Ti1SrykvNUU

Tack Sydney!

Och tack Jenny för att du fixade så vi fick lära känna era vänner Libby och Cameron, och Molly fick leka med deras lille krabat!
Det blev en skön förmiddag med båttur till en laid-back stadsdel och brunch på deras gamla stamhak. Vi visades en annan del av Sydney och fick också många goa skratt, och förstår verkligen att det här är Jennys och Sandys vänner!


Och Tack Sydney för en skön långweekend med god mat, roliga möten med nya och gamla vänner, fantastiska vyer och allt det andra. OCH....



...Molly vill också tacka för all GLASS!!!



Utflykt till Watson's Bay

Vi fick tips av Tim att ta oss till Watson's Bay, där Stilla Havet möter sydneybukten. Historiskt är det en plats där flera skepp kapsejsat mot klipporna, något som inte är så svårt att tänka sig när man såg storleken på vågorna. 
För att komma till yttersta udden fick vi en liten promenad genom lummig grönska, hela tiden med Sydneys skyline som fond. (Vi reserverara oss för ev. lågupplösta mobiltelefonbilder...)


Och från båten fick vi chans till nya vinklar på operahus mm...


sydney by nite

Idag gav vi oss iväg på utflykt med båt runt Sydney-bukten. När vi väl satt på båten visade det sig att vår för- - -ade kamera hade laddat ur igen... (ja, vi vet; vi måste köpa ett nytt batteri!!!). Så det fick bli bilder med mobilen istället, och när dessa var tagna dog den också, och laddaren blev såklart kvar i Melbourne... Teknikens under! Bilder från dagsutflykten kommer helt enkelt senare!
Hursomhelst, på kvällen, när batteriet var fulladdat och lilla Molly somnat i vagnen, gav vi oss ut i Sydneynatten. Eftersom Molly sov, fick vi tillfälle att fota varandra och lite omgivningar som omväxling  :-)


Vissa, som min Maria, blir visst bra på bild hur man än vrider och vänder på objektivet...
...de flesta av oss andra, som inte kan stå still blir ju lite "suddiga" i mörkret... Och vad hände med färgerna??


Men de fasta föremålen runt bukten i Sydney är verkligen magnifika!


Kvällen slutade på loungebaren under operahuset, där det verkade som att man skulle vara, för där var alla andra sydneybor.


Imorgon flyger vi tillbaka till Melbourne, och även om det blev en kort visit, är vi allihop mycket nöjda med vårt besök!



mmmisydney

Första intrycken av Sydney är starka. Det är en stor stad! Mycket större och intensivare än vårt lilla Melbourne. När en turist kliver i land i Sydney, är det första han gör att ta sig till operahuset. Det gjorde vi också såklart. Sånt man tidigare bara sett på bilder, blir så overkligt verkligt när man står intill det - vilken magnifik skapelse!


På kvällen hade vi bestämt träff med Tim (som Maria gick i high school med i Mt Vernon för sisådär en 20 år sedan), som av en händelse nyligen flyttat hit. Vi förvånades alla av att ingen av oss faktiskt förändrats ett dugg på alla år! Det blev en skön promenad nerför Memory Lane, och kvällen slutade med god middag vid stadens huvudattraktion.



Till världens ände – och tillbaka igen

Molly och pappa tog några dagar "ledigt" och flög till Launceston, Tasmanien, för ett par dagars bilsemester. Vi hade siktet inställt på den lilla sömniga fiskebyn Stanley, på öns nordvästra kust. Här finns en vulkanisk bergsformation som heter "the Nut", och som pressades upp ur jordens yta för sisådär en 12 miljoner år sedan... Man brukar också kalla den en miniatyr av Ayers Rock. Byn lever på turismen som berget och det rika fågellivet inbringar.

Vi tog in på ett litet B&B, Old Cable Station, som i mitten av 1900talet var den plats dit man drog den första telefonledningen från fastlandet till Tasmanien. Mysigt ställe, med fin restaurang och stora, gamla rum med alla bekvämligheter. Bra för den som vill ut på landet en stund! Här hittade Molly snabbt en kompis, en bordercollie som hette Molly!! Vi förstod ju förstås att vi hamnat helt rätt!

När vi vaknat dag 2 tog vi oss med bilen runt området som heter Tarkine, en väg som tog oss först genom vanlig landsbygd, som ser ut ungefär som ett böljande Skåne, sen ut till karga klippor. Här följde vi vägen till The Edge of the World - och med de vågorna, och obarmhärtiga klipporna som fanns här, förstod vi varför platsen heter så!. Sen följde mil efter mil av platt tundra med nåt som liknade törne, eller ljung (här kryllade det av Wallabies!). Därefter skiftade naturen igen, till höga, torra träd beslöjade med grönska nertill (förmodligen förstörda för länge sedan av skogsbrand), för att snabbt ändras till tjock, tät regnskog och slingrande bergsvägar, med läskiga gamla enfiliga broar över höga vattenfall... Ni som känner mig, vet ju att jag älskar sånt..!



Finns det bara en gunga, så är Molly nöjd!


Ett (eller två) med naturen!


Stanley City


The Nut 


Bryggan ner till Världens Ände (tyvärr går det inte att riktigt fånga vågorna på bild, men tro mig, de var de högsta jag någonsin sett - nåt för höstens kajakpaddling med Y-frontarna?)

Molly klamrar sig fast på andra sidan världens ände..?!



Det finns inga dåliga väder ... !


Drivveden på den här stranden var lite större än vi kunde bära med hem till pappas samling...


... men man kan posera framför den i alla fall!


När vi kom tillbaka till Stanley hade regnet upphört, vi fick lite att äta på Stanley Hotel, och sen gav vi oss av mot vårt B&B. Då sprack molntäcket plötsligt och vi bjöds på en magnifik solnedgång, och pappa var föstås tvungen att stanna, med kameran i högsta hugg!


Mollys sammanfattning:
"Tassie rockar!!"

Pappas sammanfattning:
Lite mer tid, tack!

En shopoholics bekannelse

Eftersom jag ar sjalv hemma tankte jag passa pa att gora sant som Micke kanske inte har lust att hanga med pa, som att se en riktig tjejfilm.  

 

Det hela borjade bra, jag hittade en bio mitt i stan, nara hem och skrev ut en karta sa att jag verkligen skulle hitta. Eftersom jag inte gar runt i stan hela dagarna sa ar mitt lokasinne inte helt uppdaterat. Jag har kartan i handen, och gar och letar efter gatan, men den finns ju inte dar den ska vara enligt kartan. Jag blir alldelels forvirrad och gar hem for att kolla upp adressen igen, och ser da att kartan jag skrivit utstammer inte alls med var bion ligger, FAST BIOADRESSEN STAR INSKRIVEN. Jag gar ut igen och hittar nu stallet, koper biljetten och har t.o.m en discount pa 8 dollar, rena biofyndet. Jag vill ha en latte, och eftersom Melbourne Central dar bion ligger ar gigantiskt sa springer jag ut pa gatan och tror att det ar lattare att hitta en latte dar, men det fanns ingen latte i narheten. Sa jag springer in igen och hittar till slut ett stalle som precis ska stanga (dom stanger tidigt har) som saljer sin sista latte for dagen till mig.

 

Nu ska jag bara satta mig och njuta avbion. Men jag kan inte hitta sjalva biosalongen, den finns inte i narheten avbiljettluckan vilket skulle vara logiskt. Jag springer runt pa vaning tre och kollar overallt, tar en hiss upp till nasta vaning for att kolla dar, men hamnar i ett soprum. Till slut fragar jag nagra i den langa biokon om de vet och det visade sig att det ar en vaning upp, men man maste ta rulltrappan. Varfor tankte jag inte pa det?!

 

Finally. Pa min biljett star det bara I I och vad betyder det?  Jag hittar iallafall min plats till slut efter att har famlat i morkret. Stolarna ar sjukt skona och nu kan jag bara vanta pa att bion ska borja. Jag har min harliga kombo av latte, sushi och vindruvor. Trodde jag ja. Sushin hade jag visst plockat ur hemma pa koksbordet nar jag letade efter adressen, sa det blev vindruvor och latte! Men det gick alldeles utmarkt och filmen var saaaa bra, precis i min smak! Massa fina farger och massa shopping!

 

Ikvall kommer dom hem!

 

 

Fran filmen!

 


Ensam hemma

Jag har sjalv hemma, for mina sota familj har dragit till Tasmanien pa en kort bilsemester.  Molly har ringt ett par ganger och sagt hello, och sen har hon lyssnat pa vad jag sagt och ger sen luren till Micke.

Jag skyndade mig hemat sa fort jag kunde, eller rattare sagt stod och smahoppade pa stationen nar jag vantade pa mitt tag, for jag tankte att det kanske kan vara sa att nagra affarer ar oppna till sju. Men icke. Jag var i stan vid halv sju och allt var stangt. Sa jag gick till Big W och kopte nytt smink. Jag har inte behovt kopa smink pa flera ar, eftersom jag alltid plockat pa mig sa det racker nar mama har utdelning, sa jag var alldeles ringrostig nar jag skulle prova mig fram till mascara, rough och lappglans. (Obs, jag la fram allt detta nar vi packade innan vi akte, men det glomdes bort bland allt annat som skulle med, som spikmattor och dvder.) For mig ar det alltid som att kopa grisen i sacken nar jag ska ha smink. Men tror att roughen blev ok och mascaran ocksa. De tar varre med lappglanset, fargen var ratt men det ar sa klibbigt att det kanns som klister.

Jag fortsatte min ensamma kvall med att kopa en skvallertidning och fundera pa vad jag skulle ata. Kom fram till att det far bli rostat brod med stekt agg och jag unnande mig att hyra film! Tomt var det att komma hem till en stor tom lagenhet, och det var inte latt att steka agg helt plotsligt, det ena brandes. Sen gjorde jag fyra mackor med agg och ostskivor inslagna i plast, las FYRA, herregud vad jag var hungrig. At dom och vindruvor och satte pa filmen, men mackorna maste gjort mig sa matt sa jag somnade. Jag vaknade sen igen nar eftertexen pa filmen kom upp. Det slar aldrig fel, jag somnar alltid nar vi kollar pa film. Den enda film jag sett fardigt, aven har, ar Sex and the city som jag tog med mig hemifran. Funkar alltid, eller hur åsa.

Saknar min lilla stjarna!


Lata dagar i Docklands

Docklands i Melbourne är som i så många andra städer en utveckling av ett f d hamnområde. Vi begav oss dit, och kom tillbaka nästa dag! En skön plats, med butiker, caféer, restauranger, konst, otroligt spektakulär arkitektur mm, och alltsammans i en härligt maritim miljö.

På vägen dit, om man väljer att promenera längs Yarra River, passerar man många intressanta broar och platser..




I Docklands finns förstås också möjlighet att slappa och äta glass...





Earthquake

 

“A second 4.6earthquake has hit Korumburra, shaking buildings and homes across Melbourne andleaving scientists at a loss to explain why the town has been struck twice intwo weeks.”

 

Här i Melbourne får man vara med om mycket. Medan Micke och Molly har det lugnt och skönt på stranden sitter jag på kontoret och har möte, när byggnaden plötsligt börjar skaka och alla tittar på varann och undrar vad som händer. Det hände inget mer men vi var alla rätt tagna efterat. Jag har aldrig varit med om ett jordskalv förut och eftersom det fick denna stora rubusta lagerbyggnad att skaka så måste det ju ha varit nåt.

 

 


Pappaledigt – det är så här det ska vara!

Trots att det börjar bli höst här har vi nu återigen värmebölja. Vi kan ju inte låta ett sånt tilfälle falla oss ur händerna, så med väskan packad gav sig pappa och Molly till St Kilda för en eftermiddag på stranden. Vi var nog de enda som vågade oss ut i vattnet, som i temperatur var ungefär som Tofta i juli... Helt underbart! Men burrrrr så kallt för Aussies! Mesar!




Livet på landet

Strax utanför storstadens liv och rörelse, råder totalt lugn! I en böj av floden Yarra, i lummig grönska ligger Colliingwood Childrens Farm, en liten lantgård med allt vad det innebär - kor, getter, får, hästar, fik och glass... Molly och pappa tog en långpromenad i höstsolen för att spana in livet på landet.




De här bildrna, på en helt orädd Molly, fångade pappa, resten har Molly tagit själv, hennes perspektiv är oslagbart!




Molly har kameran … igen

I torsdags tror jag det var, när vi var på bio igen, och såg Revolutionary Road, en tragisk, men superbra film med Leo och Kate. Vi packade matsäck i vanlig ordning, men denna gång hade pappa köpt sushi! Som komplement tog vi med ananas ...


Innan Molly somnade på filten, han hon bränna av några plåtar på sina favvo-föräldrar...



Aussie Barbie

Man kan inte komma till Australien utan att få uppleva en äkta Aussie Barbie (hm.. grillfest, helt enkelt), tyckte Marias chef, och bjöd hela företaget hem till sig i söndags. Ungefär hälften av styrkan visade  Svennarna hur det hela går till. Ännu en härlig dag down under!



Molly höll i kameran, och jagade hundar och katter... 





Healesville Sanctuary

Så kom vi till slut dit. Och regnet höll sig någorlunda borta... Här vårdas djur som på olika sätt skadats eller har behövt tas om hand. De blir mer eller mindre tama, och det går väldigt bra att träffa normalt sätt vilda djur på nära håll. Molly och Julia tyckte det var roligare att jaga än att klappa den här stackars wallabeen.


Pappa också...



Dagen slutade (återigen) i Clayton i nya, goda vänners lag! När Molly och Julia tröttnat på att lägga pärlplattor, somnade de sött, och sen blev det (återigen) en sen hemfärd med ett sovande barn i stroller!




Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0